Den formidable Gnällspiken

Sånt blir det inget av med. Fest däremot hos workmates H o R. Så kul det hade blivit om jag glömt mellanslagen där…C kommer förbi när han sluter sen ska vi åka och handla mat och diverse alkoholhaltiga drycker efter tycke och smak. Moget. Låter som man var fjortis igen. Jaja, man har inte roligare än man gör på sig. Eller för att vara Ankvilibrist:

fast resultatet av detta kan bli…

Fast som min workmate T (inte jag) nästan uttryckte sig häromdan

Nähä, det var dagens ankor, och annat. Fäm minuter till hälj, gapa å svälj!! Asmoget igen.

Se på fan! Jag fick igång länkarna! Jag kanske inte är så dum som jag luktar? (inga comments på den, va?) Torsdag, så skönt. Lön imorron, plus €400 i flyttbidrag. Läge för lite käk och eventuellt nån öl på puben. Som omväxling dårå. Heh.

som en idol, Arne Anka, brukar säga. Eftersom jag ändå är inne på temat Arne så: Att leva är som att borsta tänderna… det ska göras varje jävla dag.

Inte fan får jag länk-@£$€€!! att funka heller. Inge comments på det jag skriver, men det var hyfsat väntat. Antingen funkar inte den skiten heller eller oxå läser ingen skräpet jag skriver. Antagligen både och. Nu får det vara nog med positivism för idag. Tack o gonatt!

Nu har jag tappat rösten oxå. Skitbra om man jobbar i en Helpdesk. Not. Suttit o pulat med mailen idag istället. Mindre stressigt än att ha folk i örat hela tiden. En laddning nya svenska kom idag. Ska man säga igen? Fast eftersom folk börjar säga upp sig behövs väl påfylning. I fredags slutade en finsk tjej o en dansk kille. Vad jag vet, och jag vet inte mycket! Däremot börjar väl mina planer på att överge detta ställe ta stark form. Det är för mycket som är dåligt här för att jag ska vilja vara kvar.

Två dar man får sova lite på morronen. De senaste veckorna har jag börjat jobba 5, 6 och 6.30. Nästa 7. Jag som verkligen ogillar tidiga morgnar. Ja ja. Jag säger som Tom10: Kolla i födelseattesten. Där står inget att det skulle va lätt att leva. Nu ska jag till puben. Det blir att käka nåt, antagligen hamburgertallrik, samt inmundiga några Guinness. Ska kolla om Tobias är ölsugen…

Ännu en dag, ännu en Euro. Gå hem från jobbet, äta lite, glo på tv, sova. Upp tidigt imorn. Jäddrar vilket intressant liv man har…

Så var det dax för utflykt igen. Denna gången hade kollegan Sean, med det omöjliga namnet att uttala och skriva, fixat en resa till Nordirland. 3 bussar med nordbor denna gång. Det tog 5,5 £$€@#¤ timmar att åka dit!! För att busschaffissen ville att vi skulle få se landsbygden. Den skiter väl vi i?! Bara gräsängar, åker och små kullar. Vi satt mest och glodde på video, Kill Bill med finsk text. :-/

Så var det dax att kolla in Bushmills whiskyfabrik. Dom gör så dålig mäsk att dom måste bränna den tre (3) gången innan dom törs hälla spriten i gamla ektunnor så den får smak och färg. Efter minst 6 år går den att smaka. Jag testade single-malten och originalet. Milda grejjer. Skotsk är bättre. Mycket bättre.

Sen drog vi vidare till nästa ställe. Mer kullar och gräs att glo på. Man skulle gjort som danskarna, haft med sig öl. Då blevo nog resan både kortare och roligare. Ja ja, man kan inte tänka på allt. Väl framme var det hyfsat naturskönt men ingalunda unikt. Giants Causeway heter platsen.

Efter ett antal timmar var det så dags att styra vidare. Här satt vi då 3 busslaster människor och väntade på Max. Och väntade, och väntade…för Max var ute på promenad i godan ro. Han kom 40 minuter senare. Inte för att det egentligen spelade nån roll för vi hade inte bråttom till nåt. Bara mat. Så vi åkte till BallyNånting. Varannan by heter BallyNånting här. Måste kolla upp vad Bally betyder nån dag. Det var en liten håla, så när det rasade in tre bussar med hungriga och törstiga nordbor var nog steget från vikingatågen långt borta. Vi var 4 som hittade en take-away med kina-käk. Under tiden vi satt där och väntade bläddrade vi i irändska Vecko revyn och Hemsk Gamtidning. “Har ni tänkt på en sak?” undrar plötsligt Mattias. Klart vi inte hade. “Tjejerna i tjej-tidningar är alltid mycket smalare än tjejern i grabb-tidningar!” Fundera på den ni feminister…

Tja, då hade vi ätit så vad gör man sen? Går på puben förståss. Första förvåningen: VA? Röker dom inomhus här? Va äckligt! Asförbjudet på Irland. Inte att vara äcklig, men att röka inomhus. Ja, sen var det ju nya roliga pengar att betala med (pund). Fast samma bärs. Det dricks mycket Guinness här. Carlsberg är en storsäljare oxå. Även bland infödingarna. Några pint senare drog vi oss mot bussarna och resan hem. Den var helt odramatisk, satt mest o halvsov. Snipp snapp snut, så var den sagan slut.

Bilderna blev visst lite stora och täcker kalendern. Man lär sig av misstagen. På tal om det, erfarenhet är när man känner igen ett misstag man håller på att göra igen.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
såja, nu kanske kalendern syns….

Var och klippte mig förra veckan. Bad frisören göra nåt kul, typ en frisyr jag inte haft. Det fick jag.

Så skulle vi åka en hel hög nordbor på utflykt. Vår irländska kollega Sean hade fixat buss och chaufför. Vi började med att åka o glo på ruinen till slottet Trim. Irlands största slott påstås det. Det var där dom spelade in Braveheart. Typisk anglosaxisk logik. Spela in en film om en skotsk snubbe på Irland. Så är det här.

Slottet

Sen drog vi vidare o glodde på en gammal keltisk grav, Newgrange. Den skulle visst vara äldre än pyramiderna, 5000 år. Där ser man.

I närheten fanns en klosterruin där dom spöade skiten ur vikingarna runt år 900. Säger dom, ja. Iaf fanns det ett 1500 år gammalt keltiskt kors. Rätt koolt faktiskt.

Nu började hela flocken bli rätt hungriga och öl-sugna. Så vi åkte till Drogheda (uttalas liite annorlunda här, men roligare uttal på svenska) och rättade till det problemet. Mycket mer än så hände inte, vad jag vet.